När en tredjepart hjälper till med bärgning och dess fallgropar

I princip har alla som framgångsrikt hjälper en annan farkost i nöd på havet rätt till räddningskostnader. Och räddaren nöjer sig inte alltid med en fin flaska från baren. Genom att betala räddningskostnader kan i slutändan allvarligare skador eller till och med total förlust av båten undvikas och risken för att förorena miljön eller blockera fartygsleder kan avvärjas. Bärgningsavgifterna kan vara så höga som 100 % av fartygsvärdet och – för att garantera betalning – kan detta leda till att det räddade fartyget beslagtas. I händelse av detta, måste försäkringsbolaget utställa garantier för att fartyget ska frisläppas.

Förhandlingar i anslutning till den slutgiltiga räddningsavgiften kan hamna i lokala domstolar och sådana ärenden kan pågå i flera år. Avgifter för räddning och bogseringshjälp regleras av en internationell konvention för räddning till havs. Utöver denna konvention finns det flera kriterier som påverkar sättet som räddningsavgiften beräknas på, inklusive totalvärdet för det räddade materialet, räddarens ansträngningar och risker, väder och regionala förhållanden samt de exakta räddningsåtgärderna som vidtogs. Eftersom du som lekman kommer att ha svårigheter att utvärdera dessa aspekter rekommenderar vi å det starkaste att man undviker att förhandla fram en räddningsavgift. Det är vettigare att kontakta försäkringsbolaget så snabbt som möjligt och låta dem ta hand om förhandlingarna.

Under inga omständigheter bör du diskutera specifika summor eller fartygets värde, och du bör inte heller underteckna något avtal. Pantaenius anspråksagenter är tillgängliga dygnet runt och har omfattande erfarenhet angående hur man hanterar sådana situationer. Om räddaren insisterar på ett omedelbart avtal, rekommenderar vi att du endast använder Lloyd's Open Form (LOF). Detta öppna avtal kan användas internationellt och till och med ingås muntligen. LOF innehåller även ett skiljeavtal som baseras på "inget resultat – ingen kostnad", vilket även erbjuder högre juridisk säkerhet om en efterföljande tvist skulle inträffa.