Gäster i valarnas rike
Under en till synes perfekt seglingsdag förra sommaren, seglade Pete Green utanför Spaniens sydvästra kust. Pete och hans besättning transportseglade en Amel 52 från Gibraltar till Storbritannien och allt gick bra när båtens roder plötsligt började röra sig okontrollerat. Dom hade träffat en späckhuggare.

Vi visste att det fanns en risk att stöta på späckhuggare, så vi höll oss nära den spanska kusten, men vi såg dem inte komma, säger Pete. Ratten rörde sig kraftigt från höger till vänster, när dom ”krockade” med rodret. Besättningen stängde genast av alla elsystem, stängde av motorn, rullade in seglen och satte sig på däck. Alla råd dom hört var att hålla sig passiva tills valarna tröttnat.
Späckhuggarna cirklade långsamt runt båten i nästan två timmar, ibland så nära att besättningen nästan kunde röra dom. Hela tiden stötte späckhuggarna mot skrov, köl och roder. Det verkade som en evighet innan de äntligen lämnade oss ifred, sa Pete. När valarna hade försvunnit var rodret svårt skadat.
På ett sätt var det fantastiskt att vara så nära dessa magnifika, enorma och eleganta varelser. Men det var också skrämmande att veta att de skulle kunna orsaka allvarlig skada. Om rodret hade förstörts helt hade det blivit lite besvärligt. Som tur var hade vi en liten bit av rodret kvar, precis tillräckligt för att kunna styra,
